Jessika

Jag har inte skrivit här på ett tag..
Dels så har jag inte tyckt att jag har något att skriva om..
jag har mått riktigt riktigt dåligt..

Min bästa vän finns inte längre.
I nio år har han tagit all min tid, han har varit mitt allt, jag har planerar hela mitt liv runt honom. Tackat nej till fester, arbete, resor och massa annat för att det inte har funkat för honom.

Jag har suttit uppe hela nätter för att han har varit sjuk.
Jag har stannat hemma för jobb för att han har varit dålig i magen.
Jag har gått ut i snöstorm för att han skulle få göra sina behov.
Jag har haft han ute på blocket 2 gånger för att jag var helt säker på att tonårseddie var besatt av en demon!
Jag har betalt en massa pengar för lägenheter han som tonåring tog sönder.
Jag har lagt ut tusentals kronor på försäkring
Jag har blivit avputtad ur sängen
Jag har fått lägga mig i soffan för att han har snarkat för högt eller fisit för surt.
Jag har haft något som vill hitta på saker med mig.
Jag har haft en varm kropp att krypa upp till.
Jag har haft en att retas med
Jag har aldrig behövt vara ensam
Och nu finns han inte längre....


------—-----------------
27 juni avlivade jag min bästa vän. Samma dag skrev jag denna text innan jag brast i gråt.. sist jag grät så här mycket var när min mamma dog!


Eddie tack för alla minnen, tack för all kärlek!
Du har lämnat mig med så stor saknad.
Älskar dig min fina älskling